EnglishEn ständig fråga från släktingar och vänner: Vad kan vi köpa till Karin?
Lek är viktigt för att utvecklas. Träning ska vara lustbetonat och gärna lekfull. Ändå drar jag mig för att använda ordet leksaker. Leksaker och 17 år hör inte riktigt ihop. Aktivitetssaker? Oavsett ordet så kvarstår ju frågan, vad kan vi köpa till Karin? Vad tycker hon är roligt?
Jag drar mig till minnes ett par bra presenter som Karin fick för ett par år sen. De var ifrån goda vänner som känner vår dotter väl.
I paketen låg ett par spiralvispar i metall, ett par "lös-theblads-skedar" också de i metall. Våra vänner känner till att Karin verkligen tycker det är härligt att "smaka" på svala metallsaker och hålla dem i munnen. Det här upptäckte vi när vi sondmatade Karin och lät henne leka med skeden som vi rör runt medicinen med. Idag är teskedar för små och farliga att leka med/utforska. Idag är det vispar mm som gäller.
När vi tröttnat på att plocka upp allt som Karin drar ner från sitt "rullstolsbord" började vi hänga upp saker i hopprep från krokar i taket. Idag har Karin ett par favoriter. Ett genomskinligt vitt långhopprep. Det kan man dra i med båda händerna, hålla högt, "fiska" med och ja det är verkligen kul att dra i. En annan favorit är ett knallrött mjukt men tjockt hopprep. Jättegott att suga på. Det är fascinerande att Karin är så bestämd i sin uppfattning av vad som duger och vad som är ointressant.
Inte var det tänkt att bandet på bältet till rullstolen skulle vara så långt - men vilken tur att det var det! Band av säkerhetsbältes-typ är verkligen jättebra att fördriva tiden med när man ibland måste sitta i stolen länge. På kalas eller i väntan på sjukhuset.
Men favoriten just nu är en väl intuggad 5-liters glassburk. Också detta av en slump. Karin låg på golvet i köket och kämpade på med sina härliga kuddar. (Se nedan). Jag bestämde mig för att hälla ut alla bra-att-ha-plastburkar som man gärna sparar på och försöka mig på att lagra dem något mer strukturerat. Karin fick tag i den största. Greppade den med båda händerna och var fast. Det här var kul! Inte så lätt att få bukt med när finmotoriken saknas. Men vilken utmaning!
Kuddarna ja, Vi hade köpt en fin liggunga men den trillade Karin bara ur hela tiden. Vi beställde stora "korv-formade" kuddar för att stadga upp. Knallgula! Idag använder vi inte gungan så ofta. Kuddarna däremot är Karin beredd att rulla långt för att få brottas med en stund.
En annan favorit är fallskärmen. Tunt men starkt material i härliga färger hopsydda i kilbitar. Bäst är om den får hänga ner från något och Karin kan rulla under den, dra och slita i den och verkligen gömma sig under den.
Eftersom fallskärmen var så kul kläckte assistenterna en egen idé. De har på en stång sytt fast vitt tyg. Ni vet sånt där man kan ha för fönstren för att minska insyn. I detta har de fäst lite olika saker. Allt måste vara slitstarkt för en 17-åring är stark. Men det här är riktigt kul det också.
Det är när Karin står i sitt ståskal som hon är som mest aktiv.
När Karin har legat länge och sträckt ut sig på golvet kan man också få henna att bli väldigt aktiv genom att lägga ut de gula kuddarna på lite avstånd, eller lägga glassburken på vårt låga glasbord i vardagsrummet. Rulla och kana och sega sig framåt för att slutligen vara i mål med händerna om det åtråvärda. Ja, då kan det komma ett rop av lycka!
